Lärdomar från förra året gjorde skillnad

Ny elektronik och GPS gjorde att det inte bara blev en lyckad uppskjutning av årets raket, Sigmundr, utan den kunde även återfinnas. Den mjuka snön skyddade raketen från större skador. Äventyret fortsätter för KTH:s studentförening.

Bakom raketen står KTH:s (Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm) studentförening AESIR (Association of Engineering Students in Rocketry). Studenterna gör allt själva från att projektera, bygga och skjuta upp raketen. Till sin hjälp har de sponsorer som går in och stöttar upp, bland annat FMV som ställer Älvdalens skjutfält till förfogande med olika resurser och personal.

Förra årets raketuppskjutning av raketen Odin var lyckad. Men den radioteknik som användes då plus flera timmars letande med riktad antenn räckte inte. Skallgången dagen efter hjälpte heller inte, raketen försvann spårlöst.

I år hade därför GPS-teknik monterats i Sigmundr. Direkt på datorn gick senaste positionen att se. Vid teknik-testet dagen innan uppskjutningen fungerade allt men när raketen monterades i avskjutningsrampen gick det inte längre. Beslut togs då om att skjuta upp raketen ändå.

– Så fort raketen skjutits upp fick vi GPS-position igen, säger Måns Rasmusson som var projektledare förra året och i år ansvarade för säkerheten.

Samma dag som uppskjutningen, en solig vinterdag, genomförde Försvarsmakten övningsflyg med Gripen mot mål på andra delar av Älvdalens skjutfält. När de tog en paus öppnade sig ett fönster för raketuppskjutningen.

Det första uppskjutningsförsöket fick avbrytas och raketen tömmas på lustgas, som tillsammans med paraffin var ett av två drivmedel. Andra försöket lyckades och raketen gick upp som den skulle klockan 11:19. Även om det var vindstilla på marken tog vindarna högre upp tag i raketen och den gick åt motsatt håll mot planerat.

De som inte var ute på observationsplatserna, på betryggande avstånd, var samlade inne i de två skyddade containrarna, bunkrarna. Det var först 30 sekunder efter uppskjutningen som alla av säkerhetsskäl tilläts gå ut och titta efter raketen uppe på himlen.

Fallskärmen löstes ut genom en liten sprängladdning någon sekund efter att raketen började falla mot marken. Med en drönare fick man en första bild av var den landade. En titt i datorn gav den exakta positionen och det var på isen på en sjö ett par meter från en grusväg, cirka en och halv kilometer bort från uppskjutningsplatsen. Den mjuka snön gjorde att det bara blev en lite mindre skada på toppkonen av raketen. Bättre landningsplats kunde det inte bli!

Förändringarna på Sigmundr jämfört med Odin gjorde att den i år vägde ett par kg mer.

– I år hade vi inget höjdmål utan ville vara säkra på att systemen och motorn fungerade som planerat. Men vi har räknat fram maxhöjden till 930 meter och högsta fart till 430 km/h vilket är ganska snabbt, berättar AESIR:s ordförande Ernst Wehtje.

Den exakta topphöjden håller på att analyseras av AESIR.

Efter den lyckade uppskjutningen av Sigmundr gjorde Försvarsmakten två överflygningar över uppskjutningsplatsen med tre Gripen-plan i gratulations-formation. Två bra händelser inom loppet av några minuter, det kunde bara innebära en sak – gåshud.

Nyheter