Flexibel och kostnadseffektiv
Det som har varit drivande i designarbetet är att få till balanserade förmågor inom signaturområdet, ökad uthållighet och anpassningsbarhet.
Medan tidigare ubåtstyper alltid har varit som mest relevanta när de sjösatts kommer A26, genom sin design att kunna anpassas för att möta förändrade hotmiljöer och uppdragstyper under hela sin livslängd.
Även om designen baseras på erfarenheter från både konstruktion och användning av Gotlandsklassen är det är över 20 år sedan Gotlandsprogrammet var i den fas som A26 är i nu. Balanserade förmågor inom signaturområdet, ökad uthållighet och anpassningsbarhet har varit drivande i designarbetet.
Dagens snabba teknikutveckling gör att ubåten redan från början designas för att så kostnadseffektivt som möjligt både uppgradera och förse ubåten med nya förmågor. Det gäller framför allt områdena sensorer, ledningssystem, signatur och det flexibla lastsystemet FPL. I det sistnämnda ingår operationer med olika typer av obemannade undervattensfarkoster, exempelvis AUV och ROV.
Flexibel sluss - FPL
Längst förut i ubåten finns, förutom de fyra torpedtuberna, en ny stor sluss, en central del i A26 flexibla så kallade nyttolastkoncept. Den stora slussen möjliggör många typer av uppdrag, något som passar kravbilden för en modern ubåt väl.
Konkret handlar det om en sluss med diametern 1,5 meter som exempelvis rymmer en hel grupp soldater och deras utrustning. Här kan också obemannade farkoster hanteras. Slussen ger stor frihetsgrad för framtida behov.
Innanför slussen finns ett utrymmen som kan användas för att förvara uppdragsspecifik utrustningen såväl som torpeder. Ubåten har också förvaringsplatser för utrustning på utsidan av skrovet.
Längst förut i ubåten finns, förutom de fyra torpedtuberna, en ny stor sluss, en central del i A26 flexibla så kallade nyttolastkoncept.
Sensorsystem
Huvudsensorn är en passiv fullt digitaliserad sonar som täcker ett stort frekvensområde. Den har funktioner för olika typer av analyser och målfaktorberäkning.
Här finns också en mindetektionssonar och en bottenscannande sonar. Samtliga sensorer är integrerade mot ledningsstödsystemet så att fartygschefen kan få en bra lägesbild för att kunna göra en vapeninsats.
Tornet rymmer master med sensorer och snorkel. Genom att sätta masterna i kassetter får man en större möjlighet att enkelt byta dessa under ubåtens livslängd. På det sättet kan till exempel två ubåtar dela på en antenn med tillhörande mast. Snabba byten binder inte ubåten till kaj lika länge.
Periskopet är ersatt med en optronikmast. På masttoppen sitter ett sensorhuvud med olika optroniksensorer som opereras från multifunktionskonsoller i manöverutrymmet. Besättningen hissar optronikmasten och fångar in optisk information under kort tid och firar sedan ner masten och analyserar bilden i efterhand.
De stora fördelarna med detta är att det går att använda avancerade optroniska sensorer, ubåten exponeras ovan vattenytan under mindre samt att en avancerad efteranalys kan genomföras ombord.
Rumsplanering
Ubåtens tryckskrov är uppdelat i två tryckfasta avdelningar med en räddningssluss emellan. Hela ubåtens inredning och utrustning är monterad på plattformar, en i för- och en i akterskeppet. Plattformarna är upphängda på gummiklossar mot skrovet. De tillverkas i sektioner och utrustas utanför skrovet innan de förs in och monteras i tryckskrovet.
På plattformen i den förliga avdelningen finns boendeutrymmen, byssa, förråd och mäss. Längst förut finns manöverrummet. Placeringen är möjlig tack vare att A26 inte har ett skrovpenetrerande periskop. På däcket under manöverrum finns även torpedtuberna och FPL och utrymmen för det förliga batteriet, reservläge för vapen och övrig last.
I den aktra avdelningen finns maskineri, batteri och övriga skeppssystem. De flesta av dessa system är monterade på en plattform och särskilt bullrande utrustning är placerade i bullerisolerade moduler.
Plattformarna i sig är elastiskt upphängda för att reducera signaturer och hantera stötlaster. Lösningen kostar storlek, men ger en mängd fördelar avseende signatur och att underlättar montage av utrustning.
Motorer
Stirling-maskineriet från de befintliga svenska ubåtarna är vidareutvecklat med bland annat bättre prestanda och uthållighet i luftoberoende mod. Det gör att A26 kan opereras i flera veckor i undervattensläge.
För transitmaskineri till och från operationsområdet använder A26 tre små marindieslar som sitter inkapslade i moduler. Kostnaden för dessa är betydligt mindre än för konventionella ubåtsdieselmotorer. De kräver även mindre underhåll vilket ger hög kostnadseffektivitet.
Underhåll och tillgänglighet
A26 byggs för att ligga vid kaj så kort tid som möjligt. Ubåtens underhållskoncept är utvecklat därefter. A26 ska dockas på varv för översyn vartannat år, jämfört med en Gotlandsubåt som måste dockas varje år.
En viktig del i de långa underhållsintervallerna är en dynamisk underhållsplan med system för återkoppling. Genom att logga driftbetingelser och lära sig när och efter vilka händelser olika delar behöver underhållas optimeras underhållet efter vad ubåten faktiskt har varit med om och inte bara efter driftstider på olika system. På det sättet kan man förutse underhållet utifrån ubåtens kommande uppdrag.
Sammantaget gör det att A26 ska kunna vara mer tid till sjöss än tidigare svenska ubåtar.