Hög ambitionsnivå för smygteknik på ubåt A26
Att kunna verka dolt genom en låg och balanserad signatur, med hjälp av så kallad smygteknik, är en grundläggande egenskap hos en ubåt. Här kommer den nya ubåten A26 att vara långt framme.
– Man bygger en ubåt för att den inte ska synas från ytan. Och har man väl gjort sig åbäket att bygga en båt som går under vattnet vill man inte att den ska vara lätt att upptäcka där heller, säger Marcus Kylén, FMV undervattenssignatur och marina mätsystem.
En signatur kan beskrivas som en avvikelse i sådant man kan se, höra eller mäta. Det handlar dels om optisk signatur som färg och form, dels om sådant man kan höra eller mäta med sensorer, bland annat buller, magnetism och tryckförändringar.
Allt som man kan mäta, som ubåten ger upphov till, är en signatur. Om en aktör vill hitta en ubåt stoppar man till exempel ned sensorer i vattnet, som kan detektera eller i värsta fall identifiera ubåten.
Marcus Kylén
FMV undervattenssignatur och marina mätsystem.
Eftersom radar inte fungerar under vattnet, är en hydrofon, det vill säga en undervattensmikrofon, den klassiska sensorn för att upptäcka en ubåt.
– Ljud färdas bra i vatten, så spaning med hydrofoner är farligt för ubåtar. Därför är det viktigt att minska det ljud som lämnar ubåten. Har man en hög bullersignatur är det inte någon stor vits med att ha en ubåt, säger Marcus Kylén.
En ubåt förvränger också det jordmagnetiska fältet litegrann.
– Under andra världskriget tillverkade bland annat Tyskland minor som kunde känna av magnetism. Sådana finns fortfarande, så vi jobbar med tekniska system som kan minska ubåtens magnetiska signatur. A26 kommer att vara försedd med elektriska spolar, som fungerar som ett magnetminskydd.
Hög ambitionsnivå
När det gäller A26 har man en hög ambitionsnivå att minska signaturer eftersom man vill matcha den tekniska utvecklingen på sensorsidan. A26 kommer därför att ha en rad smygtekniklösningar som inte finns på tidigare ubåtsklasser.
– Det är väldigt spännande att jobba med det här området. En ubåt har en mängd olika tekniska system ombord som alstrar buller, bland annat pumpar och olika rörsystem för hydraulolja och vatten, ventilationssystem och elmotorer. Där kan det uppstå en massa buller. Hur de ska utformas för att ge låga signaturer är något vi måste tänka på tidigt i projektet, när vi gör kravställningen. Det är bland annat där teknikutvecklingen sker.
Att ha en bild av hur fiendens sensorer ser ut är också viktigt, eftersom det är mycket kostnadsdrivande att bygga med låg signatur. Därför gäller det att ställa rimliga och realistiska krav innan det blir kontrakt med industrin.
– Vi vill inte bygga för bra inom ett område, så att vi till exempel satsar stort på att minska buller och så visar det sig att fienden är väldigt bra på att upptäcka magnetiska signaturer. Då har vi lagt ut en massa pengar i onödan. Därför behöver kravställningen vara balanserad och det är ett tidsödande arbete.
Kockums, som bygger ubåten, bryter sedan ned FMV:s kravbild till krav på sina underleverantörer.
Men att anpassa komponenter till de krav som FMV ställer kan vara både dyrt och svårt.
– Det krävs en jättebra relation mellan oss och Kockums. Vi måste kunna lita på att de gör en bra bedömning av sina underleverantörer, vad som finns att köpa och hur man kan lösa problem.
Känner sig priviligierad
De första åren med projekt A26 handlade för Marcus Kyléns del mest om möten kring kravställning, medan de senaste åren handlat mycket om att granska tekniska lösningar och fabrikstester hos Kockums och deras underleverantörer.
– Det är roligt att följa de olika signaturfrågorna, ända från fysikaliska fenomen till verkliga tekniska lösningar som ger låga signaturer. Och jag känner mig priviligierad som får vara spindeln i nätet och jobba med många duktiga specialister inom området, säger han.
Publicerad: 2021-10-04