Något att lita på i alla lägen
Från tuffa pass med höga g-krafter till långflygningar under många timmar fastspänd i flygstolen. Flygförarutrustningen är en viktig del för pilotens arbetsmiljö och för att förmågan ska vara på topp när det gäller.
Efter åtta timmar i förarsätet i en JAS 39:a utan möjlighet att resa sig upp, sträcka på benen och hämta en kopp kaffe är det dags att landa på en flygbas du inte landat på tidigare. Med kort varsel ska förmågan vara på topp.
– Jag brukar berätta om den här typen av långflygningar för att man ska förstå hur viktigt det är att det inte är något som skaver och kliar. Hela utrustningen måste helt enkelt vara väldesignad och samtidigt ha alla funktioner som piloten behöver inom räckhåll.
Det säger Jenny Avehag, som är produktföreträdare för flygförarutrustning på FMV. Jenny var med och jobbade fram den utrustning som JAS-39-piloterna har idag. Det gjordes ett stort designarbete under 90-talet där man utgick från stridsflygplan 37 Viggen, men man insåg att JAS 39 skulle kräva mer.
JAS 39 Gripen ställde högre krav
Tester gjordes med pilotstudier i krafter upp till 9g, vilket innebär stora påfrestningar på att allt, både kropp och material, väger nio gånger mer än normalt. Det var ett omfattande projekt med tester och samverkan med USA.
– Vi låg långt fram i utvecklingen. Framför allt g-dräktsutvecklingen, där vi låg före USA, de var i studiefas medan vi var tvungna att få fram resultat för att Gripensystemet ställde krav på högre g-krafter. Det vi tog fram då var bra, ett bevis för detta är att mycket av det andra länder har idag är inspirerat från oss, exempelvis överlevnadsjackorna, berättar Jenny.
Huvudkomponenterna i flygförarutrustningen är hjälm, oxygenmask, flygdräkt, isolerdräkt, g-dräkt, armfixeringsjacka inklusive flytväst, kängor, nödsändare plus några tillbehör beroende på vilket uppdrag man har.
Mer samspel med flygplanet
Under åren har några enskilda komponentbyten i utrustningen gjorts och en större uppdatering gjordes när C/D-versionen av JAS 39-flygplanet introducerades. Kraven på att man skulle ha med sig överlevnadsutrustning på kroppen infördes och då fick den kombinerade flytväst/armfixeringsjackan nya fickor för olika tillbehör.
– Vi har inget uppdrag för ny flygförarutrustning till Gripen just nu, det är mer på del-nivå som exempelvis hjälmen som varit med i drygt 30 år. Men jag tror att vi längre fram måste vi se över systemet för en ny helhet, säger Jenny Avehag.
– Det som gör det komplicerat är de många kopplingarna som finns mellan stridsflygplanet och pilotutrustning, exempelvis g-dräkten och kommunikationsutrustningen. Det krävs en hel del samverkan för att de systemen ska fungera hela vägen ut och vara godkända och integrerade i flygplanet. Det är inte så enkelt för en leverantör att komma in och jacka in sin utrustning.
Samspel mellan människa och teknik
Men det är just det här samspelet mellan människan och tekniken som gör det här området så intressant, menar Jenny, som från att ha varit med i Flygvapenungdom i unga år utbildade sig till flygingenjör. Sedan blev det FMV, och ett jobb inom flygsäkerhetsutrustning.
– Jag insåg att det här är den ultimata kombon, flyg, mekanik, textila material, design och flygmedicin, mina intressen, helt enkelt, säger Jenny och skrattar. Jag har även gjort några år på leverantörssidan då jag jobbade med signalsystem, bland annat på Arlanda- och Tvärbanan. Nyttiga år, men nu är jag tillbaka på FMV och flygsäkerhetsmateriel.
Publicerad: 2021-05-26