Avancerade sensorer ger taktiska fördelar

Att undgå att bli upptäckt av en motståndare är en stor fördel för ett stridsflygplan. Det gäller att ge planet så låga signaturer det går, det vill säga att det är svårt att upptäcka på radar, IR och visuellt. Och så behöver piloten förmåga att upptäcka hot och mål.

– Vi jobbar på att minimera radarsignaturen, men att utveckla full så kallad stealth innebär stora kostnader. Därför har vi valt att fokusera på ett mycket avancerat telekrigssystem i stället. Dessutom kan stealth-plattformar upptäckas med hjälp av IR-sensorer och även signalspaning om de aktiverar sin radar, säger Magnus Martinell, som har rollen som produktföreträdare för telekrigssystemet för JAS 39E på FMV och en av dem som varit med och arbetat fram det taktiska systemet för det svenska stridsflygplanet.

– I det vi kallar telekrig-området har vi valt att satsa på passiv inmätning och motmedel, där vi försöker hitta en bra jämvikt mellan sensorerna så att Försvarsmakten kan skapa en taktik som passar olika tillfällen för att visa sig så lite som möjligt respektive hitta motståndaren. Det tror vi är en bra lösning, säger Magnus.

Sensorer och kommunikation

Vad är det då för sensorer som ska ge flygplanet förmåga att upptäcka hot och undvika att bli sedd? För jaktstriden i luften finns exempelvis IRST, en IR-kamera som hittar varma signaturer som motorer. Här finns också en mycket avancerad AESA-radar som är den primära målinmätningssensorn. Telekrigssystemet som mäter in fientlig radar och genomför motverkan. IFF-systemet kan avgöra om ett flygplan är en vän eller fiende och LDP som framför allt används mot markmål.

En viktig komponent i det taktiska systemet är kommunikationen inom förbandet. Om ett plan ser något kan det skicka info till övriga, då får alla en bra lägesbild. Sensorerna och kommunikationsförmågan ger piloten den situationsmedvetenhet han behöver.

– Det är komplexa produkter som ska integreras och leverera in sin information till en sensorfusion i flygplanet som ska hantera och distribuera data. Det är komplicerat att få dem att fungera var för sig och än mer att få dem att fungera tillsammans i plattformen och slutligen ska de fungera tillsammans med flera plattformar, ett helt förband, berättar Magnus.

Utvecklingsfaser

För att få detta komplicerade system att fungera jobbar man i tre faser. Den första handlar om att förstå sin produkt och följa dess utveckling, då är det mycket diskussioner och krav mot leverantörerna av de olika produkterna. Vid alla formella granskningar i denna fas är det väldigt mycket papper som ska granskas.

– Delsystemet ska uppfylla en förmåga och vara säkert att använda när FMV lämnar över systemet till Försvarsmakten, det är ju pilotens och i förlängningen Sveriges säkerhet vi jobbar för, säger Magnus.

I den andra fasen handlar det om att få beslutstödet att ta emot informationen och sammanställa och presentera den för piloten. I den tredje fasen börjar utprovningen av systemet i en plattform, och det är där man är just nu i utvecklingen av det taktiska systemet i JAS 39E.

Intensivt arbete på hög teknisk nivå

– Vi är inne i en intensiv provperiod, där det på apparatnivå ser grymt bra ut, nu tittar vi på integreringen i en plattform, där får man ta utmaningarna efter hand. Det blir en hektisk period, de hårdvaror vi sätter in är förstaserieprodukter och kräver gedigna tester som vi på FMV gör i nära samarbete med Saab och Försvarsmakten.

Allt det här gör att det är väldigt roligt att arbeta på FMV. Det är produkter och system i teknikens absoluta framkant som vi sätter samman till något som ska fungera i en mycket komplex miljö. Jag har jobbat med det här området i över tjugo år och det fantastiska att är att det finns något nytt att lära hela tiden.

Magnus Martinell
Produktföreträdare för telekrigssystemet för JAS 39E på FMV