En ogästvänlig miljö som ställer tuffa krav

– Om något oförutsett händer ska du fortfarande kunna hantera situationen och om det behövs rädda dig själv och din parkamrat.

Enligt Joan Ljungqvist, projektledare inom ubåtsräddning och dykeri på FMV, är det utgångspunkten för arbetet med säker dykerimateriel. Joan kom till FMV för snart 15 år efter att ha arbetet som röjdykare i Försvarsmakten. Med andra ord har Joan god förståelse för arbetsmiljön för Försvarsmaktens dykare och den utrustning som de sätter sin tillit till.

Dykning inom det militära är en avvägning mellan risk och förmåga. Förmågan att nå platser under ytan, med liten risk för upptäckt, måste ställas mot risken att för dykarens hälsa påverkas negativt.

– Vi har ett mycket gott samarbete med Försvarsmaktens personal när vi provar utrustningen. Dessutom har vi tillgång till en bra anläggning där vi kan testa alla förutsättningar i en säker miljö, säger Joan Ljungqvist.

Vid anläggningen, Försvarsmaktens dykeri- och navalmedicinska centrum i Karlskrona, genomförs prover för att dykningen ska vara så säker som möjligt. Här finns tryckkammare med möjlighet att genomföra dykningar i vatten, strömningsbassäng och simulator för att testa andningsapparaternas prestanda.

Vidare behöver den utrustning som dykaren bär med sig vara ergonomiskt och designmässigt säkert utformad. Dykaren ska bland annat kunna ha på sig utrustningen under lång tid, ha möjlighet att nå alla nödvändiga reglage och löpa så liten risk som möjligt för att fastna i exempelvis linor. 

En extra livlina

Ett viktigt begrepp som återkommer ofta inom dykerimateriel är redundans. Enkelt uttryckt handlar det om ge dykaren – eller dykarna – extra livlinor. Det ska alltid finnas ett alternativt sätt att hantera situationen om något trots allt skulle gå fel och varje dykare ska kunna klara sig själv om något skulle inträffa.

Redundansen byggs succesivt in i systemen genom ett gediget systemsäkerhetsarbete. Här kartläggs alla tänkbara risker och hur dykarna kan agera om utrustningen skulle sluta fungera som tänkt. Vad händer exempelvis om det går hål på dräkten eller om andningsapparaten slutar fungera?

– Vi går igenom olika scenarion kring möjliga händelser och ser över hur dessa kan tänkas hanteras av dykarna. Utgångspunkten är att varje dykare ska kunna klara sig och om möjligt kunna hjälpa sin kamrat, säger Joan.

Olika uppdrag kräver olika system

Systemen som Försvarsmaktens dykare använder är anpassade för olika befattningar, funktioner och uppdrag. Röjdykare, attackdykare, amfibiedykare och fältarbetsdykare – alla arbetar på olika sätt, med olika uppdrag och utifrån olika förutsättningar.

En del dykare ska snabbt och oupptäckt kunna ta sig fram under ytan och kan därför inte bära för mycket utrustning. Det innebär en ökad risk för dykaren så här blir utmaningen att hitta en balans i utrustningsnivån som gör dykningen tillräckligt säker. För andra dykare är det viktigare att begränsa sin egen signatur (ungefär ens eget ”avtryck” under ytan) och då krävs ett särskild slutet system som återanvänder utandningsluften och minimerar luftbubblor.

– Det här är aspekter som civila dykare sällan behöver tänka på. Men å andra sidan har dykare inom Försvarsmakten stöd som andra inte har, som till exempel transporterbara tryckkammare.

En konservativ bransch

Dykeriet hade sin guldålder under mitten av 1900-talet, i samband med intåget av fristående system som inte kräver ytsupport. En hel del har förstås hänt sedan dess, men större tekniska språng inom utrustningen har uteblivit. Det är snarast ergonomin som förbättrats. Dykerimateriel idag är lättare, skönare och smidigare att använda.

Ett annat område som det däremot skett stora framsteg inom, men som visserligen inte har med utrustning att göra, är undervattensnavigation. Utvecklingen har gjort att dagens dykare kan ta sig fram fortare och deras uppdrag blir därför allt kortare.

– Dykning är i sig inget självändamål, så idag ställs allt oftare frågan om man verkligen måste dyka i vissa situationer. Ibland gör mindre obemannade undervattensfarkoster ett lika gott jobb, säger Joan.